Okategoriserade

Kontroll vs. tillit

Det är onekligen läskigt att öppna sig och börja berätta om de egna tankarna, erfarenheterna och övertygelserna. Jag bor visserligen lite skyddat härborta i Mexiko, långt ifrån åsiktskorridorernas land, i en laglöshet som jag valt att använda mig av på ett kreativt och konstruktivt sätt.

Men det hindrar ju inte att jag är fullkomligt medveten om att jag med mina texter och med min bok sticker ut hakan och liksom riktigt tigger om en fet smäll.

Det jag säger och det sätt som jag och min son väljer att leva på, både utmanar och hotar ingrodda mönster.

Hittills har responsen trots allt varit väldigt positiv. Kanske är det för att jag medvetet valt att vända mig till familjer med barn i behov. Dels har ju jag också ett barn i behov som i Sverige skulle klassas som hemmasittare, men som här i utlandet har möjligheten att ”unschoolas”. Dels är jag övertygad om att om vi ska få till en verklig transformation av skolsystemet, måste kravet på förändring komma från föräldrarna. Och de föräldrar som mest av allt känner av hur dysfunktionellt systemets stelbenthet är, är de vars barn inte funkar i modellen ”en storlek passar alla”.

Men så idag kom den första negativa kommentaren. Jag inser ju att jag inte kan gå i svaromål individuellt i internettrollens tid. Men jag kan skriva mer och ytterligare förtydliga, och hjälpa människor att förstå vad unschooling egentligen handlar om.

Det är för mig  väldigt uppenbart att okunskapen om unschooling är stor i Sverige. Vi pratar inte homeschooling, där föräldrarna bestämmer vad barnet ska lärar sig och strukturerar upp dagarna som i skolan, efter ämnen.  Unschooling är precis det motsatta: att släppa kontrollen.

Grundstenen i unschooling är nämligen tillit. Tillit till barnets förmåga att bäst veta vad hen behöver, när hen behöver det, med påföljden att ha den stora förmånen att själv kunna strukturera upp sina dagar. Tillit till att låta barnets behov styra: om barnet inte vill träffa någon, så behöver hen inte det heller.

Allt detta innebär i praktiken, att min son själv bestämmer hur han vill ha sina dagar, vad han vill göra, när och med vem. Mitt jobb är att lyssna på honom och ge honom förutsättningarna han behöver för att kunna skapa sina dagar enligt det han upplever att han behöver. Det betyder inte att vi ständigt är tillsammans eller att jag ligger på som en hök för att kontrollera vad han gör. Det har jag varken lust eller tid till! Jag driver två alternativa utbildningsprojekt och kan inte konstant hänga över hans axel.

Tack och lov passar det just min son väldigt fint. Har man Aspergers syndrom behöver man mycket tid för sig själv och orkar inte med att socialisera hela tiden – varken med sin mamma eller med för många barn.

Det betyder inte heller att jag inte sätter gränser. Men gränserna brukar vi utarbeta tillsammans, min son och jag. För att vi kan. För att det fungerar bättre när han är inblandad och förstår anledningarna till varför vissa saker inte är att rekommendera, och varför några få inte ens är förhandlingsbara.

Att barn faktiskt har förmågan att både lära sig själva och dessutom råda över sin egen inlärning, är naturligtvis något som också hotar både rådande system och föreställningar. Tack och lov finns det en massa forskning på det området, tillgängliggjort på ett väldigt lättläst och trevligt sätt av Peter Gray i Free to learn. Tack vare den boken känner jag inget behov av att hänvisa till en massa vetenskapliga studier – de finns redan nämnda i Free to learn. Däremot känner jag ett stort behov av att dela med mig av Teos och min vardag samt mina reflektioner och tankar, eftersom jag vet att de kommer till nytta för andra familjer och styrker dem i deras processer.

Och förhoppningsvis kommer även en dag, när även Sverige släpper på sitt kontrollbehov och 1) låter de familjer som vill unschoola sina barn att göra det 2) strukturerar om hela systemet och anpassar det enligt principerna av självstyrd inlärning.

Annonser

En reaktion till “Kontroll vs. tillit”

  1. Här kommer inga käftsmällar. En rejäl High five till dig!
    Härligt att kunna sticka ut hakan sådär. Jag är avundsjuk på er som har friheten att välja den väg till kunskap som ni tror på.
    Sverige är ett fritt land sägs det.. Pyttsan, säger jag! Här ska man inrätta sig i ledet, vända ut och in på sig själv för att passa in i mallen, annars blir man bestraffad med utmattning och utfrysning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s