Avskolning, Om Teo, På svenska

Att få utvecklas i sin egen takt

Men, sade en välmenande person till mig häromdagen, hur kan du veta att Teo lär sig det han ska lära sig?

Jag kontrade med att fråga vad exakt det är han ska lära sig? Svaret löd: Allt det man ska lära sig i skolan.

Aha. Nej, det kan jag ju inte veta om han lär sig. Eller snarare: det vet jag helt säkert att han inte lär sig! Jag ser ju att han lär sig en massa nya saker varje dag, men det är inte de saker som en elev i fjärde klass  ”ska ” lära sig. För vem har egentligen bestämt att alla barn måste lära sig samma saker vid samma tillfälle?

Det är för mig ett av skolans stora systemfel.

Fokusen går från att alla elever har rätten att lära sig till att de måste lära sig: inte bara vad som föreskrivs utan även i den takt som andra dirigerar.

Men… vi lär oss i olika takt, är bra på olika saker, har olika intressen och talanger. Om skolan ska kunna vara jämlik och demokratisk, tycker jag att det borde innebära att alla elever hade rätt att få lära sig det de vill, i sin egen takt, på det sätt och faktiskt även var som passar envar bäst.

En Skola från Scratch

Här spelar tilliten till barnet en helt överlägsen roll. Jag litar på att Teo själv vet vad han behöver, och stöttar honom i hans jakt på kunskap – som alltsomoftast går via det han tycker är kul – lär han sig det han behöver vid den tidpunkt som är rätt för honom.

I dagarna har han till exempel intresserat sig för tvättmaskinen, så nu är det han som fyller den med tvätt och tvättmedel och som trycker på alla knapparna. Sedan tömmer han tvättmaskinen och hänger upp tvätten (under vissa protester), medan jag förklarar att det är en del av hela cykeln.

Ja men det är väl en del av sånt man ska lära sig ändå? Jo, det kan man tycka. Men poängen är att Teo har lärt sig att hantera tvättmaskinen för att han plötsligt var redo, han själv ville, och för att han tyckte att det var spännande.

Förra året råkade han träffa på en grupp norrmän. Han förstod först inte att det inte var svenska de pratade. Det var bara en ”konstig” slags svenska för honom. När jag förklarade att de kom från Norge och att svenska och norska lingvistiskt sett faktiskt bara är varianter av samma språk, blev min son alldeles till sig.

Han letade upp en grupp med norska barn på ett av de spel han spelade, och började chatta med dem. De ord han inte förstod slog han upp, och varje dag kom han inskuttande och frågade mig om jag visste vad olika saker hette på norska och hur de stavades. Ibland visste jag det. Andra gånger inte, och då fick han briljera med sina nyvunna språkkunskaper. IMG-20151121-WA0016

Trots att vi bor väldigt långt från Skandinavien, är jag säker på att Teo kan bra mycket mer norska än vanliga svenska ungar i hans ålder. Och det har han lärt sig av helt egen maskin. Mitt jobb har bestått i att uppmuntra hans intresse.

Nej, Teo kommer inte att lära sig matematik i samma takt som barn som går i skolan. Men jag vet att den dagen han upplever att han behöver kunna det, kommer han att veta exakt hur han ska gå tillväga för att lära sig det. Och då kommer jag att finnas där för att stötta, vägleda och uppmuntra honom.

Varför ska jag vara orolig? Jag litar på Teo och vet att han utvecklas i precis rätt takt för honom själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s