Mexiko och jag, Om Teo, På svenska

Barnvänligt?

Det finns mycket som är farligt med Mexiko – och jag har definitivt en dragning åt det perversa i att faktiskt gilla en del av det – dock långt ifrån allt. Denna text skrev jag 2010 och tycker, efter granskning, att den fortfarande står sig.

– Har du något barnvänligt hotell du kan rekommendera?, frågade en bekant mig inför sin närstående mexikoresa.

Jag blev perplex inför frågan, och kunde inte svara.
Barnvänligt? Vad innebär det? Tippsäkra hyllor och lås på knivlådor far genom skallen. Det måste vara barnvänligt. Eller är det kanske barnsäkert?

Och vad är då ett barnvänligt hotell?

Har de halkskydd på trappstegen? Eller är det ett bollhav som menas?
Jag har ingen aning. Jag är bara rätt säker på att hotell här varken har det ena eller det andra.

Min snart femårige son har fötts och vuxit upp här i Mexiko, och jag har inga referensramar till vad begreppet barnvänlighet står för.

Mexikaner i allmänhet älskar ungar, och tar dem med precis överallt. Att bjuda in till bröllop men avsäga sig närvaron av barn finns inte på kartan. Det är barnvänligt!

Men jag tror inte att det är det som avses med ”barnvänligt” enligt svensk terminologi.

Annars är det inte mycket här som är barnvänligt. Eller barnsäkert. (Jag blir alltmer förvirrad över begreppen.)

Vi har inga lås på knivlådorna. För vi har inga lådor eller skåp i köket.
Rengöringsprodukterna står på golvet. (Det värsta som hänt med dem i samband med Teo, var när han tömde ut hela innehållet över lådan med kompostmaskarna. De dog. Teo själv fick inte en skråma.)

Och häromdagen när jag skulle ta ett glas från hyllan, drogs handen genom ett tunt, men väldigt starkt spindelnät med ett knäppande ljud… Fara å färde!

Men det är ju tur att Svarta Änkan, i all sin barnovänlighet, har ett sådant bra alarm på sitt nät. Så Teo fick titta på spindeln, lära sig hur den ser ut och hur nätet låter. Sedan hade hans far ihjäl den. Biologi i praktiken.

Nu är det inte särskilt ofta vi har just svarta änkor inomhus, trots att vi bor på landet. Men det är ett exempel på varför jag inte har riktigt pejl på det där med barnvänlighet.

Ett annat barnovänligt fenomen vi dras med här i Mexiko, är kidnappningar – gärna av barn. Jag vill helst inte gå in mer på det, för det knyter sig i magen av att tänka på det. Men det är ett till exempel på att vi lever i en farlig värld, och att det enda man kan göra är sitt absolut bästa för att vara på alerten och ha koll på sin unge och sin omgivning.

Så jag är kanske inte den bästa att fråga om barnvänliga hotell. Mina referensramar är liksom lite annorlunda.

Eller som jag sa till pappa när han fick ett av sin oroliga utbrott angående Teos säkerhet:
– Det bor cirka 125 miljoner människor i Mexiko. Väldigt många av dem är barn. De flesta växer upp till vuxna människor, och dör som människor gör mest. Inte för att en giftspindel biter dem eller för att en orkan sveper bort dem.

Jag vet inte om det lugnade pappa. Jag vet bara att jag naturligtvis månar innerligt om min sons välbefinnande och säkerhet. Samt att jag inte har någon som helst klarhet över vissa nymodiga svenska begrepp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s